Varför Àr det sÄ sjukt trÄkigt att packa upp nÀr man kommit hem frÄn en resa? Nu till exempel ligger det en tom pÄse pÄ golvet tillsammans med nÄgra flaskor solskyddsfaktor och tvÄ tomma ryggsÀckar. Vi tvÀttade allt samma dag som vi kom hem, mÄste ju sysselsÀtta sig lite sÄ att man inte somnar ;) Det Àr ihopvikt och inlagt i klÀdkammaren. Har ocksÄ lagt undan alla skor och lite annat som man hade med sig. Allt Àr ju nÀstan helt undanplockat, sÄ varför orkar jag inte ta det sista? Det Àr samma sak varje gÄng... Jaja, det blir nog ett litet röj idag.
SÄ hur var semestern? Kambodja Àr fantastiskt! Det börjar ganska turbulent dÄ jag kvÀllen innan vi ska Äka rÄkar se att vÄrt flyg frÄn Göteborg till Istanbul Àr instÀllt. Försöker ringa resebyrÄn vi bokade biljetterna hos men dom har stÀngt för dagen. Vi bestÀmmer oss för att ha lite is i magen och vÀnta till morgondagen, istÀllet för att boka nÄgot sjÀlva. SÄ det första jag gör pÄ morgonen dagen efter Àr att ringa till resebyrÄn. Tjejen jag pratar med sÀger att planet visst ska lyfta, men jag stÄr pÄ mig (nÀr alla andra kÀllor sÀger tvÀrtom sÄ litar jag inte helt pÄ henne). Tillslut sÀger hon att hon ska kolla om hon kan boka om oss till lunchflyget. Medan vi vÀntar sÄ packar vi det sista och J fÄr meddela jobbet att han inte kommer alls. En dryg timme senare ringer tjejen tillbaka och har fixat sÄ att vi kommer med det tidigare flyget. Fem timmar tidigare Àn vi rÀknat med, sÄ det var bara att dra ivÀg till Landvetter.
PÄ flygplatsen kollar vi om vi kan fÄ nÄgon matkupong eller liknande för vÄr lÄnga vÀntan i Istanbul. Tjejen sÀger dÄ att vi kan komma med det tidigare planet, men att hon inte kan boka om oss hÀr utan att vi fÄr göra det sjÀlva nÀr vi kommer fram. (Kan tillÀgga att nÀr vi vÀntade pÄ vÄr tur sÄ hör vi hur dom sÀger i telefon att folk inte ska komma till flygplatsen utan vÀnda sig till sin resebyrÄ, sÄ vi hade nog tur att vi upptÀckte det instÀllda flyget i tid...) Men hon paxade tvÄ sÀten Ät oss och vi gick glada pÄ flyget, Àntligen hade vi lite tur!
Trodde vi ja. NÀr vi kommer fram till Istanbul sÀger man att flyget Àr överbokat och att det inte alls finns nÄgra platser för oss. SÄ det var bara att acceptera att vi skulle tillbringa dom kommande 8 timmarna pÄ flygplatsen. Jippi.
Tillslut, efter sisÄdÀr hundra Är sÄ Àr vi Àntligen framme i Siem Reap. Vi bor vÀldigt nÀra alla nattmarknader och den vÀldigt livliga Pub street. Det Àr dessutom kinesiskt nyÄr den hÀr helgen sÄ tittade man bortom turistgatorna sÄ sÄg man killar som klÀdde sig inför drakdans och familjer som firar in Tuppens Är.
NÀr man pratar om att se Angkor Wat sÄ ska man veta att det bara Àr ett av v À l d i g t mÄnga tempel som finns i och utanför Siem Reap. Första dagen bestÀmmer vi oss för att Äka pÄ den stora turen. För sjÀlvklart finns det fÀrdiga rutter sÄ att man fÄr med sig allt. Sagt och gjort, vi tar en tuk-tuk och ger oss ivÀg. Det Àr en ganska mÀktig kÀnsla nÀr vi stannade till vid första templet, Pre Rup. TÀnk att mÀnniskor har byggt detta! Vi gÄr runt, och upp, och ner, alltid med kameran i beredskap. Jag minns att jag tÀnkte
Wow, om jag tycker detta Ă€r hĂ€ftigt, hur fint Ă€r inte dom kĂ€nda templen dĂ„?! Ăven om mycket Ă€r förstört sĂ„ fĂ„r man kĂ€nslan av hur det en gĂ„ng har sett ut.
 |
| Pre Rup |
Vi avslutar kvÀllen med solnedgÄng vid Phnom Bakheng. Eller det Àr tanken i alla fall. Som jag nÀmnde tidigare sÄ Àr det kinesiskt nyÄr och det betyder att det Àr en hel del folk ute. SÄ mycket folk att dom har stÀngt av vÀgen till Phnom Bakheng, och vi mÄste ta oss runt hela omrÄdet. VÄr tuk-tuk-förare tror att det kanske tar 20 minuter att Äka, lika lÄng tid som det skulle ta för oss att gÄ (vÀgen Àr ju inte helt avstÀngd). Vi bestÀmmer oss för att sitta kvar i tuk-tukenoch spara pÄ krafterna i benen. Dom dÀr 20 minuterna tog nÀstan en timme. Men solen skiner fortfarande nÀr vi börjar traska upp för backen som ska ta oss till templet. Vi tycker att det Àr lite konstigt att vi möter sÄ himla mycket folk, vet dom inte att det Àr fin solnedgÄng hÀr? Sen kommer J pÄ att fÄr chaufför försökt sÀga nÄgot om begrÀnsat antal platser, men hans engelska Àr inte den bÀsta sÄ det kan bli lite kommunikationsproblem ibland.
NÀr vi vÀl Àr uppe pÄ berget sÄ Àr det kö. LÄng kö. För att gÄ upp i templet. Det finns inte en chans att vi kommer upp dit. SÄ vi gÄr tillbaka en liten bit och stÀller oss vid en utkiksplats tillsammans med ett gÀng andra som insett samma sak. Med facit i hand hade det nog inte varit sÄ jÀttestor skillnad om vi hade kommit upp i templet. Man hade kanske bara sett lite mer av Siem Reap. NÀr vi kommer ner igen ser vi nÄgra elefanter komma tillbaka frÄn sitt arbete. Visst Àr det coolt med elefanter, men att trÀna en elefant till att gÄ fram och tillbaka med turister pÄ ryggarna hela dagarna Àr inte ett dugg coolt. Nu har jag inte sett sÄ mÄnga elefanter i mitt liv men dessa sÄg inte jÀtteglada ut. Usch. Och jag vet ju att detta spektakel finns just för att sÄna som jag kommer dit...
NÀsta dag tar vi en paus frÄn alla stenar och tar oss en titt runt i stan. Det blir fotmassage, glass, marknader och en drink pÄ Pub street. Lagom avkopplande.
NĂ„gra timmar senare ringer klockan och det Ă€r dags att gĂ„ upp. Idag vĂ€ntar lilla turen med start vid det berömda Angkor Wat. Att sĂ€ga att det Ă€r mycket folk dĂ€r Ă€r en underdrift. Jösses! Ăven om det ljusnar redan vid sex sĂ„ gĂ„r solen upp först vid sju. Men dĂ„ har nog hĂ€lften av alla redan gĂ„tt in och börjat köa för att gĂ„ upp i ett av tornen. Vi stĂ„r dĂ€remot tĂ„lmodigt kvar vid sjön och vĂ€ntar. Det var det vĂ€rt.
 |
| Angkor Wat |
Tre timmar gÄr vÀldigt fort och strax efter Ätta bÀr det ivÀg igen. Vi hade sett Bayon pÄ hÄll nÀr vi vÀntade pÄ alla nyÄrsfirare, och jag Àr vÀldigt taggad! Och det Àr kul, fram tills dess att vi kommer ikapp alla gruppresor med sina flaggor, selfie sticks och poserande kort. DÄ fÄr jag lite lÀtt panik. Jag har lite svÄrt att förstÄ folk som inte bryr sig det minsta om andra mÀnniskor pÄ sÄna hÀr platser. Bara dom fÄr se och ta sina kort, det Àr allt som rÀknas. Jag ser en man som klÀttrat upp pÄ en av murarna och tar kort, precis vid fötterna stÄr en stor skylt,
Don't climb on the wall. Men bara man fÄr sina kort...
Dom kommande templen Àr inte lika spÀnnande, och dessutom Àr det sjukt varmt. Men sÄ kommer vi till Ta Keo och dÄ fÄr jag lite ny energi. Sen kan man frÄga som om nÄgot som kan tÀnkas likna bergsklÀttring Àr sÄ bra för mina ben, men jag kom upp och utsikten var fin. Det var dÀremot mindre kul att ta sig ner...
Har man hört om Angkor Wat har man sÀkert ocksÄ sett bilder pÄ trÀd var rötter klÀttrar över stenar och murar. Det Àr Ta Prohm. Det var Àven hÀr som delar av Tomb Raider spelades in. Man mÀrker vÀldigt fort vilka stÀllen folk kÀnner till. Det Àr dÄ folkmassorna bildas. Vi kunde vara helt sjÀlva pÄ nÄgra stÀllen, och stÄ som packade sillar pÄ andra. SÄ att stÄ i kö för att ta kort vid det berömda trÀdet frÄn filmen gick fetbort. Jag stod pÄ tÄ en bit ifrÄn och lyckades fÄnga en bild mitt emellan ett byte. Klick, sen gick vi vidare.
 |
| Ta Prohm |
Vid det hÀr laget skriker hela min kropp, och nÀr vÄr chaufför sÀger att det Àr ett stopp kvar pÄ vÄr tur, och jag ser att vi ska gÄ en lÄng bit upp i skogen sÄ vill jag inte mer. Inte en enda sten till vill jag se. Mina ben orkar inte med jÀttekliven som krÀvs för att gÄ upp för varje trappsteg. Men ÀndÄ sÄ kÀnner jag att jag borde nu nÀr jag Àr hÀr. DÄ Àr det bara att man har vÀrldens finaste med sig som sÀger att det Àr ok att missa lite. SÀrskilt om det Àr en plÄga att ta sig dit, hur kul Àr det dÄ? SÄ vi vÀnder hemÄt till hotellet och vilar en liten stund.
PÄ kvÀllen Äker vi till Phare, the Cambodian circus. Det Àr en skola för gatubarn, dÀr dom fÄr lÀra sig dans och musik, teater och konst och akrobatik. Allt detta vÀvs ihop och till musik berÀttas Kambodjas historia pÄ ett oerhört hemskt men vackert sÀtt.
LÀs mer om denna fantastiska skola hÀr. Har du vÀgarna förbi sÄ tycker jag definitivt att du ska uppleva detta!
NÀsta morgon Àr det dags att dra vidare pÄ vÄr resa. Det ska jag berÀtta mer om en annan dag!
