đŸ’„ TRENDING: Wiki/Aina Wifalk - HD Photos!

Hoppa till innehÄllet

Aina Wifalk

FrÄn Wikipedia
Aina Wifalk
FöddAina Lucia Wifalk
21 mars 1928
Lunds stadsförsamling,
SkÄne[1]
Död16 september 1983 (55 Ă„r)
VÀsterÄs Badelunda församling, VÀstmanland[1]
Yrke/uppdragkurator, uppfinnare
KĂ€nd förmanopeden, rullatorn

Aina Lucia Wifalk, född 21 mars 1928 i Lunds stadsförsamling i SkÄne, död 16 juni 1983 i VÀsterÄs Badelunda församling i VÀstmanland,[1] var en svensk kurator och uppfinnare. I mitten av 1960-talet uppfann hon manopeden och i slutet av 1970-talet rullatorn.

1949, nÀr Wifalk var 21 Är gammal drabbades hon av polio. Hon var dÄ tvungen att avbryta sin pÄgÄende sjuksköterskeutbildning,[2][3] som hon pÄbörjat i Lund.[4]

Hon tog 1952 initiativet till Lunds Invalidförening. 1958 var hon med och startade VÀstmanlands lÀns MS-förening, och 1968 Riksföreningen för trafik- och polioskadade i VÀsterÄs.[2]

Hon blev 1957 kurator pĂ„ VĂ€sterĂ„s lasaretts ortopediska klinik, 1963–1967 var hon kurator vid Apelvikens kustsanatorium i Varberg[5] och 1968 blev hon handikappkurator i VĂ€sterĂ„s kommun.[2][3]

Aina Wifalk arbetade ocksÄ som innovatör/uppfinnare. I mitten av 1960-talet uppfann hon manopeden, ett trÀningsredskap för rehabilitering som avlÀgset liknar en motionscykel.[6] I en manoped kan man samtidigt trÀna bÄde armar och ben, samtidigt som man sitter i en stol/rullstol eller dylikt.

En rullator

År 1976 slutade hon som handikappkurator och fick istĂ€llet sjukbidrag dĂ„ hennes axlar var utslitna efter att hon gĂ„tt med kĂ€ppar i drygt tjugo Ă„r. Hon började fundera pĂ„ skonsammare sĂ€tt att hjĂ€lpa personer som har svĂ„rt att gĂ„ pĂ„ egen hand, och 1978 hade hon en fĂ€rdig idĂ© till en helt ny typ av hjĂ€lpmedel pĂ„ hjul. Samma Ă„r ansökte hon hos en statlig utvecklingsfond om pengar för att kunna fĂ„ hjĂ€lp med att utveckla idĂ©n till fĂ€rdig produkt. Fondens handlĂ€ggare sĂ„g potential i projektet, och gav Wifalk ekonomiskt stöd och kopplade Ă€ven in ett företag som konstruerade den första prototypen. Redan tre Ă„r senare var produktionen igĂ„ng.[3]

Eftersom Wifalk ville att rullatorn skulle vara tillgÀnglig för sÄ mÄnga som möjligt tog hon aldrig patent pÄ den. Hon fick dock royalties frÄn försÀljningen, och dessa testamenterade hon till Nordiska Kyrkoföreningen pÄ Costa del Sol.[3] Under senare delen av sitt liv vistades hon mycket i Spanien för att det varmare klimatet lindrade smÀrtan som stÀndigt plÄgade henne.[5]

Wifalk var en av 20 kÀnda personer som 2015 fick sitt fotografi med pÄ "Wall of fame" pÄ Aros Congress Center i VÀsterÄs.[7] 2018 beslöt VÀsterÄs att uppkalla en gata efter henne.[8]

  1. ^ [a b c] Sveriges dödbok 1901-2009, Sveriges SlÀktforskarförbund
  2. ^ [a b c] ”Aina Wifalk - Rollatorn”. Innovationsinspiration.se. Arkiverad frĂ„n originalet den 14 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161014072412/https://www.rolnu.nl/kennisbank/aina. LĂ€st 24 juni 2014. 
  3. ^ [a b c d] Charlotta von Chultz (juni 2014). ”Kvinnan som stĂ„r bakom rollatorn” (pĂ„ svenska). Teknikhistoria: s. 8. ISSN 2000-7841. 
  4. ^ Granath, Claus (2012-12-19):"Seniorsköterskor firade 60 Är". Arkiverad 24 september 2015 hÀmtat frÄn the Wayback Machine. Sydsvenskan.se. LÀst 24 juni 2014.
  5. ^ [a b] Machl, Margareta; RĂ€nnar Kerstin (2018). Aina Wifalk och rollatorn 
  6. ^ "Cyklar, för rehab trÀning o testCyklar, för rehab trÀning o test". 1177.se. LÀst 24 juni 2014.
  7. ^ ”www.vlt.se”. Arkiverad frĂ„n originalet den 8 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180308042340/http://www.vlt.se/kultur/bildextra-vasteras-wall-of-fame. LĂ€st 7 mars 2018. 
  8. ^ ”www.aftonbladet.se”. https://www.aftonbladet.se/lokala-nyheter/a2qLzA@ablokal. LĂ€st 7 mars 2018. 

Vidare lÀsning

[redigera | redigera wikitext]